TORRBO
Torrbo var från början ett Krontorp liksom de flesta husen i trakten och är byggt omkring 1900-talet, huset och platsen är beläget i södra Kilsbergen efter E-18 på vägen upp mot Lillsjöstrand/Stenbäcken, platsen ligger ganska nära Holmsjön.
Idag fungerar huset och platsen som ett fritidsställe.
(Bild saknas)
Byggnader
1 Herrgård, 2 Flyglar, 3 Östra backen, 4 Västra backen, 5 Krogen, 6 Kinne, 7 Kvarn, 8 Hammarsmedja och såg, 9 Järnboden, 10 Hammarsmedja, 11 Kolhus, 12 Manbyggning, 13 Byggnad f bruksarbetare, 14 Ladogårdsbyggnad, 15 Brygg och brännhus, 16 Tvättstuga, 17 Loge och ladugårdsbyggnad, 18 Bodbyggning, 19 Wedbod, 20 Spannmåls Magasin, 21 Materialbod, 22 Träbyggnad, 23 Hus för Fjäderfä, 24 "2ne afträdes rum", 25 Lusthuset "Dianas tempel", 26 Virkeshus, 27 Stålugn, 28 Tullporten
Bruksgatan: Flankerad av planterade lövträd - ek. ask, alm och lind - som samtidigt var den gamla landsväg gick mellan Västra Backen, förbi herrgården och till Östra Backen. Gamla landvägen lades om med början på 1850-talet, då gick den söder om kvarnen. 1933 fick också förbifarten en ny sträckning, Riksnian, mellan de gamla landsvägar, som ersattes av E 18 under 1950-talet. E 18 är inte ritat på kartan.
Nummer 1. Herrgården
Sannolik på 1650-talet
uppförde Hans Meinich en bruksherrgård i tidens karolinska stil på hemmanets
mark, nuvarande corps-de-logiset. Byggnaden uppfördes av timmer som träslott i
två fulla våningar med brutet tak med spåntäckning (senare skiffel), mittfront
med ur och två flyglar samt omgavs av parkanläggning. Klockspelet var
ursprungligen avsett för Hidinge kyrka, men fick ej plats och såldes då till
Villingsberg. 1884 hade herrgården reparerats för en ansenlig summa. Byggnaden
uppfördes på östra sidan om älven med sina dammar och smedjor. Från herrgården
och trädgården hade man uppsikt över brukets olika arbetsställen. Det finns
inga bevarade kartor från 1600-talet, men troligen fick bruket redan vid denna
tid i stora drag den disposition det sedan bevarad in i vår tid. Dammarna
anlades redan då och hammarsmedja, kvarn, kolbodar, magasin, stall m.m. fick
den placering som de senare skulle behålla under hela brukets aktiva tid.
Nummer 2. Flyglar
Tidigare stod söder om huvudbyggnaden två flyglar av timmer i två våningar. De log ganska tätt samman så att de bildade ett slags infartsport med ganska trångt "borrgård". Dessa två flyglar uppfördes troligen 1799. Den östra flygeln användes för spånad och handaslöjd. I den västra bokhållare och ibland inspektorer. Där var även brukskontor, gästrum samt biljardsal. Den ännu bevarade källaren, som låg under västra flygeln var patronens vinkällare. Husen hade dåligt tak, varför de i brist underhåll efter brukspatronstiden förföllo och skadades av väta. Den ena flygeln gick ej att rädda utan revs 1917 och samtidigt flyttades den andra som arbetarbostad till Hundberget i Valåsen.
Nummer 3. Östrabacken
Östra backen vid Bruksgatan byggt 1793 som är av gammal bergsmansgårdstyp, bodde ursprungligen smederna. Senare bodde där rättare, kusk och trädgårdsmästare och under senaste delen av brukstiden valsmästaren samt under bolagstiden arrendatorn.
Nummer 4. Västrabacken
Västra Backen vid Bruksgatan byggdes 1798 för smederna, som då utrymde Östra Backen. Husets byggande betecknade en social revolution för smedernas bostadsförhållanden. Det stor som mönster för smedsbostäder inom hela landet. Här hade varje familj rum och kök och utom 6 sådana lägenheter fanns kooperativ bagarstuga och på övre våningen åt öster skola med lärarbostad. Från en litet fönster i lärarbostadens dörr spanade magistern ut över sina elever vid de tillfällen, då han ej uppehöll sig i klassrummet. Första handelsboden öppnade 1906 på Östra Backen som senare flyttades till Västra Backen. Handelsboden och posten på V. Backen var kvar till slutet av 1940-talet. Byggnaden finns inte längre men "Krogen" huset till vänster om V. Backen finns kvar.
Nummer 5. "Krogen"
En annan gammal gård, sannolikt från tiden före 1750, är "Krogen", belägen längst åt väster inom området. Den var ursprungligen boställe åt bruksbyggmästaren, hade uthus och omfattade 7 tunnland (ca 3,5 har) varav "kan bergas hård- och starrvallshöö, 20 lass". På 1790-talet var där brukets krog och krogmadam var anstääd med 5 riksdaler banco i årslön.
Krogen är omtalat i ett mål vid Karlskoga tingrätt oktober 1710: En mordanklagat kvinna åtföljdes av fjärdingsmannen och hans biträde på väg till Lekhyttan. Man rastade på krogen vid Villingsberg där kvinnan lyckades undkomma. Fjärdingsmannen och biträdet fick plikta med 6 dagars fängelse på Örebro slott.
Nummer 6. Kinne
Den första huvudbyggnaden var sannolikt Kinne. Huset hade innan det nyligen ombyggdes, en mycket gammalmodig inredning och ett yttre i sträng och ren bergsmans husstil. 1880 - 1937 drevs i det för ändamålet tillbyggda huset skola, men dessförinnan bodde där bruksinspektorer och bruksförvaltare. Där fanns även uthus, vilket synes ge belägg för, att Kinne var den ursprungliga bruks- och bergsmansgården.
Nummer 7. Kvarn
Villingsbergs kvarn fanns redan 1704 enl. en karta
upprättad av fältmarskalkinnan Elisabet Funks begäran. Kvarnen var först
placerad på västra stranden av ån och 1796 flyttats till motsatta stranden. Ett stort antal mjölnare har under
årens lopp verkat på kvarnen i Villingsberg
Villingsbergs hammarsmedja anlades 1646 vid Villingsälvens västra sida. På den nuvarande sågens plats, med minst två vattenhjul i forsen, stod hammaren med smältsmedja och senare valsverket, där de 6 hammarsmederna med sina drängar arbetade 12 timmarsskift dygnet runt. Förutom knipp- och spikhammarna samt stålugnen fanns i Villingsberg 1850 en smälthärd, en räckhärd, tre tyskhammare och tre räckhammare. Såg tycks ha funnits vid Villingsberg allt sedan hamrarna anlades. Södra delen av forsen var en enbladig såg för brukets behov. Mjölaren Petter Qvist var antecknad även som sågare 1876. Från 1880 fanns dock ingen såg vid bruket, den låg vid Våtsjön. I ett lexikon från 1882-83 omtalas Våtsjötorps såg som tillhörande Villingsberg, taxeringsvärde 5 000 kr. I bergstingsrätten domböcker under 1800-talet omnämnes antalet sågade stocker vid bergslagens sågar. Vissa år stod sågarna i Villingsberg och Valåsen stilla.
Nummer 9. Järnboden
Väster om hammarsmedjan låg järnboden, i vilken man funnit flera gamla järnstämplar. Man lyckades början av 1900-talet rädda den gamla grunden att bli brobyggnads material. År 1847 lät Sten Erland von Hofsten gjuta och sätta upp milstolpar utefter vägen utmärkande 1/4 mil, 1/2 mil, 3/4 miloch 1 mil räkat från järnboden i Villingsberg. På stolparna ses överst ett av brukets järnmärken BvH, därunder avståndet och nederst år 1847. Vid utgångspunkten finns även ett BvH tillsammas årtalet d 1/11 1847 inhugget i ett stenblock i järnbodens högra port.
En manipulerad bild hur järnboden skulle ha kunnat se ut ut idag.
Nummer 10. Hammarsmedja och nummer 27. Stålugn
På bilden till höger den nya kvarnen, byggt början av 1800-talet, mitten en timmerränna och på vänster den gamla husbehovs kvarnens plats låg en Knipp- och Spikhammarsmedja. Akvarell i herrgården.
Under Sten Erland von Hofsten tid ansöker brukspatronen G E Geijerstam 1844 att få anlägga en stålugn med oinskränkt tilllverkningsrätt samt en knipphammare jämte spikhammare vid Villingsberg. Vidare uppgavs att "platsen för Stål-ugnen var utsedd på ett Bruket tillhörande gärde, och vid en där bredvid,på några hundrade alnar dedom Stångjerns-Smedjan befintlig, förut till en husbehovsqwarn begagnad damm, ärnade Bruksägarna anlägga Knipp- och Spikhammarstocken, varemot undersökningsmännen funnit något hinder icke möta, enär dammen ej behövde förändras och marken däromkring dessutom Bruket tillhörde". Ansökan beviljades.
Nummer 11. Kolhus 4 st.
Bruket använde mycket kol och det fanns 4 st kolhus, ett dubbel kolhus norr om stora hammarsmedjan, ett söder om smedjan och ett på höger sida vägen till herrgården från Bruksgatan. Idag finns inga kolhus kvar.
Nummer 12. och 13. Bostadshus
Nr 12 Mannbyggning för bruksarbetare lika som nr 13.
Nummer 14. Ladugård 3 st.
Den största ladugården låg norr om herrgården norradelen av älven. En ladugård låg söder om Östra backen och den tredje söder om Västra backen.
Nummer 15. Brygg och brännhus
Huset finns inte kvar och inga uppgifter om huset användning. Men som namnet antyder, bryggdes där inte alkoholfria förfriskningar.
Nummer 16. Tvättstuga
Tvättstugan låg nordost om herrgården vid Villingsälven. Det finns inga uppgifter när tvättstugan är byggt, den är ritat i häradskartan 1864-67 men inte i 1805 års karta.
Nummer17. Stallet nr 18. Bodbyggnad (vangbod) och nr 19 Vedboden.
"I slutet av 1800-talet låg stallet inrymt i ett vitt hus. I det inre stallet stod vagnhästarna. Till dessa fanns särkilda finvagnar" bärettar Ernfrid Ziljat (1880-1981) från Smedstorp som var Villingsbergsbo hela sitt liv, och även hans förfäder hade varit bruket trogna under många generationer. Ernfrids farfar hade skött ladugården, liksom senare hans fadern.
Nummer 20. Spanmåls magasin
Brukets förvaltare, inspektor eller brukspatron inköpte spanmål från Närkes-bönderna, vilken sedan såldes till de underlydande. Man får därför förutsätta att ett spanmåls- eller sädesmagasin hade upplåtits för detta ändamål.
Nummer 21. Materialboden 22. Magasin
Nummer 23. Hus för Fjäderfä
Fjäderfä är domesticerade fåglar (t.ex. höns, ankor, vaktlar och kalkon) som föds upp för att producera ägg, kött och fjädrar. Huset låg söder om östra flygeln.
Nummer 24. 2ne afträdes rum
"Tvänne Afträdes" rum, utedass, låg söder om västra flygeln.
Nummer 25. Lusthuset "Dianas Tempel" och engelsk park
Att man anlade en "engelsk park" i anslutning till bruksherrgårdarna i Bergslagen var inte ovanligt i början av 1800-talet. Landskapet invid bruken med både bruksdammen, skogen och forsen inbjöd till sådana anläggningar. Spåren av dessa naturromantiska parker försvann fort när de promenadvägar nordost om herrgården som redovisas på häradskartan, men lusthuset är välbevarat. Byggnaden omnämnas både som "Dianas tempel" (efter jaktgudinnan Diana) och som "Grekiska tempel" (Sernander 1933). Det berättas (Hedberg 1949) att gårdens folk på midsommarafton samlades vid lusthuset där man dansade kring majstången och förfriskade sig.
Nummer 26. Virkeshus för brukets behov.
Det virke som sågades vid brukets såg, för brukets behov, lagrades i virkeshus som låg väster om sågen vid Bruksgatan
Nummer 24. 2ne afträdes rum "Tvänne aftädes rum"
"Afträdes rum": ett avträde även torrklosett, i dagligt tal oftast utedass eller bara dass låg söder om västra flygeln.
Nummer 28. Tullporten
Öster om Villingsberg låg förr på vardera sidan av vägen två stora stenblock, "Tullportastenarna". Mellan landsbygd och bergslag fanns tullar inrättade. där vägfarande erlade skatt för de landbruksprodukter som medfördes. En sk "bergstull" låg före 1726 strax öster om Lekhyttan. Emellertid passerade inte alla handelsvaror förbi denna tull. Särskilt svårt tycks det ha varit hålla kontroll på de kreatur som fördes upp till Bergslagen från markaderna i Västergötland. På landhövdingengs i Örebro, Ribbing, begäran lade Karl Gillberg de 1 oktober 1725 fram en undersökning angående tullplatsens flyttning från Lekhyttan. Beträffande en tänkt tullplats belägen emellan Klunkhyttan och Rövarberget fann utredaren "att trakten är uti öppen skog och måse belägen, till Tullplts alldeles otjenlig". Villingsberg fann Gillberg dock lämpligt som tullplats för vägfarande mot "Carlskoga, Philipstad, Nora och Lindes bergslager" etc. Hur länge tullplatsen kom att ligga vid Villingsberg är okänt. De två stora stenarna sprängdes bort när vägen till Karlskoga breddades, men minnet av dem har sedan levat kvar i den muntliga traditionen. Vid tullplatsen fanns en betjänt eller skrivare stationerad.
Källor:
Karlskoga berslag 1988. Årgång 29. Utgiven av Karlskoga bergslags hemgygdsförening. Ur Villingsbergs historia av Nils Bergius - Villingsbergs bruk av Jonas Hedberg - Fortofikationsverket - Foto: EK Photography, Esko Kinnunen